Elinas Blogg!

Oj, vad tiden går fort, nu väger barnet nästan ett helt kg!

 

Min lilla krabat ligger så väldigt långt ner så det nästan känns som att den har bråttom att komma ut men dags är det ännu inte men fick veta att om den skulle komma ut nu så har den lite över 90 % chans att överleva utanför min mage.

 

Den reagerar på vissa ljud det märker jag genom att den svarar med sparkar och det är blandat med lösa och hårda spark.

 

Lille Marc som lägger sitt huvud på magen ibland vaknar till varje gång bebisen sparkar. Han kollar på magen och funderar vad det var sen lägger han sig på magen igen och det händer gång på gong till slut flyttar han sig och lägger sig i mitt knä istället.

Man kan bli både irriterad och stolt över hunden Marc och

jag klarar mig inte utan honom,

han har hjälpt mig otroligt mycket med min sjukdom!

 

Han är snart ett helt år och det finns fortfarande träning kvar,

även om man har kommit långt med träningarna.

 

Han kan:

*Sitt

*Tass

*Ligg

*Stanna på sin plats

*Gå runt

*Ta ögonkontakt

*Inkallning

*Sitta och vänta innan han får: gå igenom dörrar/ får äta/ hälsa på en annan hund

 

Pågående träning:

*Gå fint i koppel (nästan klar)

*Hälsa fint

*Inte hoppa (nästan klar)

*Gå slalom (nästan klar)

*Strunta i saker som stör (bara ha kontakt med mig)

gillas starkt!

Träffade tre riktigt trevliga och förstående människor på sjukhuset som hjälpte mig med ultraljud på fostrets hjärta och hittills såg allt jätte bra ut
och jag ska återkomma igen när jag är omkring vecka 32
och se om hjärtat har förändrats något!